fem rum & kök

Så här 1 år senare känner jag mig redo att berätta här i bloggen trots skvallerexpressen gick för länge sen i lilla Skara så alla redan vet, att jag gjorde en gb- operation för exakt 1 år sen.

Gp operation är en förkortning på gastric bypass och på svenska betyder de magsäcksoperation. Är en operation som man kan få om man är överviktig, vilket jag har varit i många år, att gå ner i vikt.
Det är att magsäcken kopplas bort, så maten inte passerar den. Istället kopplas tunntarmen direkt till en liten ficka strax efter matstrupen så att man inte klarar äta så mycket mat och blir mätt väldigt fort.

Min resa börja feb/mars 2010 då jag tog kontakt med min vårdcentral efter som sagt vara överviktig lääänge. Hade tröttnat på att konstant ha ont i knäna, fötterna och ryggen och även alla blickar man får som överviktigt. Hade länge funderat på att göra sån operation men ändå vart för feg för de kan ju som vid alla operationer uppstå komplikationer men när min kompis berättade att hon ringt ner till sin vårdcentral för samma op, så hacka jag snabbt på.. Alltid lättare och ha en kompis/nån man känner som man kan prata och diskutera som är i samma sits.
Fick träffa läkaren på vårdcentralen som hellre ville jag skulle äta mer receptbelagda tabletter som jag redan hade testat 2 olika sorter tidigare utan framgång. Även med viktväkatare och soppdiet och måååånga andra dieter, så han skulle skicka remiss vidare till KSS för att se om man uppnådde kraven för att få op.
Våren gick och även sommaren gick. Sen kom hösten och trodde att de glömt av mig, men visste ändå att de va lång vänte tid och även min kompis hade inte hört nåt från sin läkare så tiden fick gå lite till. Sen en dag i oktober kom ÄNTLIGEN brevet. Jag hade accepteras och skulle få operation!! Och strax efter brevet kom skulle jag på ett stormöte med 100 andra människor för föreläsning och info om operation. Kompisen kom även med där och va skönt att ha med henne som "stöd". Fick reda på där igen att väntetiden va lång för de va många som ville genomgå samma operation. Men den 4 el 5 januari ringde det skyddat nummer hem. Och de som känner mig vet att jag inte gillar att prata i telefon och absolut inte och svara i telefonen när de ringer konstiga nr el skyddat, men som tur va så svarade jag. Och tur va de för det va nämligen sköterskan på kirurgmotagningen som ringde och berättade att jag fått en op tid den 7 februari! Fick nästa en chock efter telefonsamtalet att om ca 1 månad ska jag operera mig. Även om jag nästan väntat 1 år på de så gick allt så fort. Konstigt nog.
Den 17 januari 2011 började jag dricka soppor som jag skulle göra i 3 veckor innan operation, dels för att tömma magsäckar och tarm på mat men även att minska lite i vikt och när man äter såna soppor minskar levern mycket som underlättar när de kopplar bort magsäcken för att få mer plats i magen. De 3 veckorna va nästan de värsta dagarna i mitt liv. Hade jättesvårt och få ner sopporna utan att inte spy, så fick inte mig mycket mat och på så sätt fick jag ingen energi el ork, så dagarna spenderades i soffan då jag inte orkade inte göra nåt.
Sen kom dagen D. Hade inte sovit många timmar den natten och va riktigt nervös. Men pappa kom och hämtade upp mig och skjutsade in mig till KSS. Tror jag va där runt 8-9 tiden för invägningen och för att sedan få dropp. Svårstucken som jag är så blev de några stick innan den kom rätt i armväcket (hade gött goa blåmärken efter det sen). Fick då reda på att operationstiden va efter lunch så även där va en lååång nervös väntande. Hade med en bok att läsa men läste samma rad ca 100 ggr innan jag la ifrån mig den. Va för möe att tänka på.
Sen va de dags. På med den jättefula vita skjortan och stödstrumpor upp till låren. Även lugnande tabletter fick jag som jag önskat man kunde fått tidigare pga nervösiteten. Sen rullades man ner och upp på kirurgbordet där de spände fast en både över ben, mage och armar så man inte kom nånstanns. Undrade då va de va, men va för att de sedan skulle ställa mig upp med hjälp av bordet/britsen under operationen. Så jag stod nästan som jesus på korset under hela operationstiden för att de underlättar för kirurgen för att få bort tarmar och annat i magen för att komma åt magsäcken..
Sen kom uppvaket som va RIKTIGT jobbigt. Hövet hängde inte med för fem öre. De bara hängde och ögonen va slutna fast jag försökte titta, va helt lealös, min syresomsättning el va de nu hette va för låg så fick ha en stor bomullstuss i näsan med syrgas som va jobbig, hade blodtrycksmätare runt armen som körde på automatik varje kvart i flera rimmar som gjorde jätte ont. De va inga roliga timmar. Men kände ändå att jag hade plåster på magen och tänkte att nu är de klart, men ack så fel jag hade. Läkaren kom efter några timmar och berättade att de inte kunde op mig pga jag hade förstorade lymfköttlar i magen som va ivägen och att de ville kolla va de va i dem. Sen gick han bara. Där låg jag helt själv och visste ingeting. Sköterskan som kollade till mig lite då o då hade ingen aning heller. Då kom en stor chock och tankarna gick. De första som kom upp i huvudet då va, jag har cancer i magen, för de är va jag förknippar med lympfköttlar. Fick även reda på att jag skulle göra en kontraströngten dagen efter för att få reda på mer. Så den kvällen/natten va jobbig. Ligga själv på ett sjukhus och inte veta nåt.. PUH..
Sen kom tisdagen och röntgen. Fick 1 liter äklig vätska och dricka på jättekort tid, va inte de lättaste, men klarade de med nöd och näpe. Fick även stickas på nytt i handen och för att få in kontrastvätska i blodet. Även där svårstucken och mer blåmärke. De va en väldigt konstig upplevelse och få kontrast i blodet. Hela kroppen blev supervarm och kändes som man skulle pinka ner sig och gjorde skitont i blodådrerna.. Men va snabbt över på 30 sekunder.. Sen en lååång väntan igen och fick inte besked förrän sent på eftermiddagen att allt såg bra ut.. Ingen cancer, inga sjukdomar el nåt.. TJOHO!! De sa att man kan få förstorade lympfköttlar om man har en infektion i kroppen så antagligen hade jag det då och inget annat! LYCKA!! Fick även reda på att kl 08.00 dagen efter skulle jag får en ny operation. Egentligen va de fullt den dagen och hela veckan men de kunde tack och lov klämma in mig så jag slapp åka hem och komma tillbaka veckan efter.
Så den 9 februari 2011 (alltså exakt 1 år sedan) va de dags för operationen igen och va inte nåt nervös för visste hur allt gick till. Även uppvaket va sååå mycket lättare för man visste va som skulle vänta en. Så fick komma upp till rummet möe fortare än de andra vilket va skönt för då kunde jag ringa till alla nära och kära och även upp och röra mig för att komma igång fortare med läkningen. Sen kom torsdagen och fick åka hem på eftermiddagen. Superskönt! Komma hem till sin egna säng och kuddar och saker. Även om de inte va lätt och sova pga ont i såren på magen (5 st titthål pryder min mage) så va de ändå skönt och vara hemma!

Sen väntades 3 veckor av mixad och mosad mat för att såren i magen skulle läka och att ingen mat skulle fastna i såren. Men gick galant för man va så glad att få äta mat efter att försökt få i sig soppor i 3 veckor innan..
Sen har allt bara rullat på. Har mått jättebra hela tiden vilket har vart toppen. Trodde man skulle må mycket sämre än va jag gjort, så vart jättebra. Visste har de vart dagar då man har haft ont i magen för man tuggat för lite el ätit för fort. Även druckit för fort. Men då får man skylla sig själv =)
Har dock vart trött nästan hela detta året, men blir pga av att man får i sig mindre näring än va man fick förr i tiden, men är mycket bättre med de jämfört med början av operationen..

Så nu 1 år sedan exakt på dagen har jag gått ner 55 kg och är numera "normal" viktig, va nu normalt är?? Men enligt BMI som KSS använder är jag det.
Har även lyckats gå ner 6-7 klädstorlekar vilket betyder att jag behöver köpa en ny garderob med kläder =)
Har vart ett tufft år med att lära sig äta rätt vilket är 5-6 ggr per dag och få tiden att gå ihop med alla mattider. Även att försöka inte äta för mycket socker och fet mat då magen kan balla ur lite pga det.

Men mår sååå mycket bättre idag. Jag orkar mer, klarar gå i en trapp utan att få ont i hela kroppen och inte blir anfådd så fort man går upp några trappsteg, jag är gladare och mer nöjd med mig själv, har fått tillbaka lite självförtroende.
Så jag är sjukt STOLT över mig själv, att jag tog modet för ca 2 år sedan att ringa till vårdcentralen för att förändra hela mitt liv! Ger mig en stor klapp på min axel!! Och tackar även min kompis som gjorde att jag vågade ringa den dagen!

Har inte pratat med så många om min op, fast som sagt många vet om de ändå. Utan jag har bara berättat för min familj, mina närmsta kompisar och jobbarkompisar så vart skönt att få skriva av sig/ berätta här. Vart ett lååång inlägg, men är ju friviligt och läsa min blogg som tur är så ni behöver inte läsa hela inlägget =)

Ska försöka uppdatera bloggen med lite roligare inlägg framöver, ska försöka ta mig i kragen nästa vecka och baka semlor el semletårta och ev woppies =)